Fan

Jag hade ingen aning om att det skulle komma men de kom,
minnen jag inte ville ha, minnen som är sanna.
Låter som det hänt värsta hemska grejen men så är inte fallet.
Det är bara lite mycket just nu, har vi tur får vi nycklarna imorn.
Jag hoppas, men man vet aldrig.
Hur som haver är detta 4:e flytten i mitt liv som jag får packa och
greja allt ensam, 3:e gången dessutom som jag inte borde vara ensam.
Det suger, sist var det tungt för då flyttade jag ifrån mitt och Alvas hem
till vårt nya, tung flytt men nödvändig och jag mådde bra av den.
Nu är det inte J´s fel att han inte är här, för han kan inte och det vet
jag men ändå. Det suger, att behöva packa allt, röja, bestämma osv.
Jag vill inte vara ensam just nu, jag vill ha hjälp från honom, men icke.
Ibland suger det verkligen att han jobbar därborta och jag hoppas att
det inte blir så långvarigt för vi vill ju ha honom här, hela tiden.

Nu har jag fått gnälla av mig lite iaf, skönt.
Bara den där jäkla huvudvärken kunde släppa också.
Blev dock lite bättre när jag gick in och kollade på världens vackraste
Alva som låg så sött och sov i sin lilla lilla säng och tänk att detta är sista
gången som hon sover i sitt rum i min lägenhet, nästa vecka är det vårt
hem i vår lägenhet. Och hon tycker det ska bli sååå spännande att få
se sitt nya rum. =)