Söndag...

Dessa eviga söndagar.
Antingen jobbar man eller är ledig.
Jonatan åker alltid hem på söndagar, så trist.
Ensam varannan vecka och tillsammans med Puffen den andra.
Livet är verkligen konstigt den veckan man är helt ensam.

Denna helgen har vi hunnit med massor iaf och det är alltid skönt.
Fredag var det kalas för lillasyster som fyllde år, sen kom Jonatan hem.
Han med ett besök hos tandläkaren med Alva också.
Lördag var vi i simhallen med Thea och hennes familj, åkte en sväng
till mormor och morfar innan det var dax att natta Alva.
Idag har vi bytt gardiner i alla rum, jag har sytt en ny gardin till köket,
vi har satt upp hyllor och lampor i Alvas rum och det blev riktigt fint. =)

Nappen har tomenissarna hämtat också så nu har Alva fått en stor fin
ballerina som fick namnet Ebba. Alva gör allt med henne och vi håller
tummarna för att hon inte kommer vilja ha nappen nåt mera.
Natt två idag och det går bra än så länge så håll tummarna för oss.

Nu ska datorn stängas av, packas ner och åka iväg 21mil.
Jag kommer sakna honom, inte datorn utan Jonatan!

Kram

Hej

Nu är maten klar, gott.
Jag är tok tok trött, så jag vill igentligen bara i säng.
Men kan ju vara skönt att äta ett riktigt mål mat idag,
som dessutom är riktigt gott (förhoppningsvis).

Annars har vi firat min lillasyster som fyllde år idag.
Kalas med goda kakor som hon hade bakat och saft.
Hon fick fina saker och verkade glad, detta var bara 3:e
kalaset ännu i år som vi vart på, det återstår minst 110st. ;-)

Allt flyter på annars, jag mår lite bättre.
Hostan har lagt sig, Alva är hemma, Jonatan är hemma.
Vi längtar och ser fram emot resan som blir i juni.
Då hoppas jag också att allt är bra med det som just nu
är lite jobbigt. Och än så länge går det vägen, skönt.

Kollar på nya komedi serien Solsidan, får se om det
är något att ha. ;)

Äntligen!

Efter 2 veckor hos sin far är hon äntligen hemma.
Nu sover hon i sin säng och cd spelaren går varmt,
dock är det väl dax att stänga av den då den inte gör
någon nytta just nu iaf. ;)
Men Lotta på bråkmakaregatan rockar fett!

Sen sist så är de väl bättre eller jag vet nog inte riktigt.
Allt är nog innerst inne upp och ner till 110% för man vet
inte riktigt hur man ska hantera/tackla det hela.
Antar att man igentligen bara ska köra och hoppas på det
bästa, även om man vet att det finns flera olika utvägar.
Det är en jobbig tid och det kommer bli värre men just nu
är jag otroligt tacksam för att det mesta flyter på.
Nu är det bara att hoppas på att det fortsätter så och att allt
kommer att gå bra, så om ett par månader vill jag att allt
ska vara så bra det bara kan.

Jag har ju iaf något i de otroligt mörka att se fram emot.
Spanien, 10 dagar i förhoppningsvis sol sol sol.

Och jag håller mina tummar och tår att allt kommer att
lösa sig till de bästa, för det måste de.
Jag ser inget annat slut än att allt blir som vanligt,
eller iaf så vanligt att man slipper allt som komma skall.

Kram

?!

Jag har fått mitt livs värsta besked.
Jag vill inte tro det är sant, nästan så att jag vägrar.
Men jag börjar sakta men säkert inse att detta är
verklighet, detta är sant och kommer inte att försvinna
bara för att jag vill det.
Man känner sig liten, ensam och hjälplös men tillsammans
är man starkare än vad man tror.

Jag återkommer när jag känner att jag har lite mer styrka.

//Mia