Min lilla lilla lilla tjej

Usch. Jag trodde mitt hjärta skulle gå sönder.
Hör glas som går i sönder längre bort i källaren, hör Alva som skriker!
Jag släpper tvätten och rusar bort till vårt källarförråd och ser en
blodig Alva. Hon har ett sår på kinden och ett vid ögonlocken.
Jag blir livrädd och springer med henne till tvättstugan och torkar
av henne, Jonatan springer upp med tvätten o hämtar kläder till
Alva sen drar vi till akuten. Ringer hennes pappa när jag fått in
henne i bilen. Där släpper det och jag börjar gråta.
Känner mig som världens sämsta mamma och sen lugnar jag mig.
Kommer till akuten och de ber oss att sitta och vänta.
Alvas pappa blir arg och helt plötsligt sitter vi i ett rum. Hon kollar Alva
och det är inget glas kvar, hittar ett jack på foten också i samma veva.
Ingen fara. Sitter i väntrummet och väntar ifall det skulle bli nåt ifall
hon slått i huvudet. Läget är lugnt och hon blir pigg som tusan.
Träffar Jonas som kollar Alva och tejpar ögonlocken fast det gillade hon
inte så den tog vi bort. Det läker nog fint ändå sa han.

Nu sover hon gott i sin säng iaf och jag är äntligen lugn.
En olycka händer så lätt och jag är verkligen tacksam för att det
gick som det gick. Hade inte de där andra flytt lådorna stått där de
stod hade hon fått hela dörren över sig och ännu mera glas.

Det gör verkligen ont i mamma hjärtat att se när ens barn har slagit sig.
Och jag antar att detta är långt ifrån de värsta Alva kommer att vara med
om, det finns alltid saker som kan hända, när man minst anar det.
Men jag hoppas det tar lång lång lång tid tills det händer nåt,
helst aldrig om jag får bestämma.

Jag älskar dig Alva!