Äntligen!

Lite små buffar där och några här. UNDERBART!
Så jag har väntat och längtat.
Alva tog god tid på sig innan mamma och pappa fick känna henne
första gången, vilket berodde på moderkakan som låg i framvägg. =(
Samma med nr2, moderkakan i framvägg och denna gången kände jag bebis
senare än med Alva, om jag vart nojjig?! JAAAA! Som f*n.
v22 ungefär kändes de på riktigt så jag var säker, men ändå inte.
Det är helt annorlunda denna gången mot förra.
För att det var så länge sedan? Eller för att man blir nojjigare för
ju fler barn man skaffar? Ja vad vet jag.

Maken har iaf fått besked att de blir jobb i Norge from imorn.
Frågan är hur det ska gå, eller det kommer ju gå så länge bebis inte
är här hos oss på utsidan, för då kommer de garanterat inte kännas
lika kul. =( Iof tycker jag redan det känns jobbigt, ångest kanske.
Lönen är ju lite bättre, det är jobb månd-tors, men ändå.
Jag vill ha honom hemma, i samma stad helst.
Men vi kämpar på och ser hur det funkar och om det funkar,
annars så får vi lösa det då. Jag vet att han vill vara med lika mycket
som mig när de gäller detta.

Nix, lite mat i magen och Solsidan sen blir det sängen.
Natti natt!