Natt

Har haft så mycket jag tänkt och velat skriva om men just nu
så är det total stopp och inte nog med det så är det nog dax
att hoppa i säng för det är en dag imon också tydligen. ;)

Ser fram emot fredag för att Jonatan kommer hem,
jag jobbar bara till 19 och sen blir de födelsedagsfest för
Jocke och Patrik, nice! Lördag blir det lite dricka här och sen
en sväng på bowlingbanan med vänner, inte helt fel de heller.
Söndag blir det jobb till 22 så blir en kort dag med hjärtat.

Och då med det jag ser mindre fram emot är att jag lämnar Alva
på fredag, att jag börjar tidigt på lördag så jag måste hem i normal
tid från Jocke och att hjärtat åker på söndag.

Men inte nog med det så har jag kommit på att oavsett hur skönt
det är att vara ensam på veckorna så är det så himla tokigt och jobbigt.
Det är inte alls en vanlig helg som alla andra sambo par har.
Vi måste/vill göra 10 saker mer än vi kan och hinner, vi har så mycket
tid att ta igen från veckan att vi knappt hinner med att säga hej för allt
blir bara så tokigt, allt känns så pressat och man känner sig mer eller
mindre tvingad till vissa saker, det är så sjukt trist.
Jag älskar att vara spontan, göra som jag vill, ta dagen som den kommer.
Men vi kan inte hur mycket vi än vill, det funkar inte så och aldrig får man
den där lilla lilla lilla stunden som man igentligen behöver för att visa att
man faktiskt finns och bryr sig på de där äkta och verkliga sättet.

Jag längtar tills han bor här hela tiden, tills jag får lov att tröttna på att ha
honom hemma så att jag kan få ett normalt förhållande.
Så att vi kan få ett normalt förhållande och faktiskt kunna njuta av
varandra lika väl en söndag som en tisdag eller varför inte en torsdag?
Är det så mycket begärt?

Dax

Att sova nu, så himla skönt det ska bli.
Inte för att jag är direkt trött men för att när jag vaknar
imorn av klockan strax innan 8 så kommer min underbara
dotter hem och som jag har längtat.

Jag har aldrig direkt tyckt att det varit jobbigt att ha henne
varannan vecka, men nu. Nu är det riktigt jobbigt för det är
så himla himla mycket som händer.
Det är alltid mycket som händer och kommer alltid att vara,
det kanske är först när man börjar tänka på det som man inser
att man sakar henne så himla mycket.
Jag önskar att hon vore hemma varje dag.
Jag avkyr att missa alla roliga kommentarer, att få en nyvaken
liten tjej som kommer in och stirrar på mig innan hon kryper ner
brevid och vill gosa på morgonen.
Att hon "mobbar" mig för mina andra namn när vi äter frukost,
ropar att det knackar på dörren när jag står med shampoo i håret
fast att det inte är någon där. Hon är så himla underbar!
Min fina fina tjej, jag önskar att vi aldrig kommer vara ovänner för
du är de bästa, finaste och största som finns i mitt liv.
Utan henne vore jag inte den jag är idag.

Februari!

Shit, vi är redan inne på årets andra månad. De går ruskigt fort.
Om 1månad har jag och mitt hjärta vart sambos i 1år men bara
bott ihop på helgerna, segt som tusan men jag hoppas det snart
dyker upp ett jobb närmare här så han inte behöver vara borta
så mycket som nu, det är inte billigt, det är inte roligt och man får
aldrig tiden att räcka till när han väl är hemma för då vill man göra
så myckt att man knappt hinner med varandra, vilket suger. =(

Idag var vi på öf med Thea, Lisa, Fia, Tuva och Emma.
Riktigt roligt och mysigt, jag har inte varit där sedan typ november. :-o
Sen åkte vi ut till vinterlandet. Kan ju säga att vi har mycket snö i stan
men mamma och pappa hade nog faktiskt lite mer. ;)
Pappa fick gå upp och skotta taket för att det hade kommit så mycket
och tydligen ska det komma mer inatt men det hoppas jag inte.

Alva är kanon duktig, ingen napp alls och ikväll frågade hon inte ens
efter den, om jag är stolt? Jaaa, hon är världens bästa dotter!

Och jag längtar inte tills fredag för då åker nog min lilla till sin far,
fast ev sover hon hemma tills lördag, det vore mysigt.

Dax att sova, dagis 07.00 och jobb 07.30 imorn. =(

Söndag...

Dessa eviga söndagar.
Antingen jobbar man eller är ledig.
Jonatan åker alltid hem på söndagar, så trist.
Ensam varannan vecka och tillsammans med Puffen den andra.
Livet är verkligen konstigt den veckan man är helt ensam.

Denna helgen har vi hunnit med massor iaf och det är alltid skönt.
Fredag var det kalas för lillasyster som fyllde år, sen kom Jonatan hem.
Han med ett besök hos tandläkaren med Alva också.
Lördag var vi i simhallen med Thea och hennes familj, åkte en sväng
till mormor och morfar innan det var dax att natta Alva.
Idag har vi bytt gardiner i alla rum, jag har sytt en ny gardin till köket,
vi har satt upp hyllor och lampor i Alvas rum och det blev riktigt fint. =)

Nappen har tomenissarna hämtat också så nu har Alva fått en stor fin
ballerina som fick namnet Ebba. Alva gör allt med henne och vi håller
tummarna för att hon inte kommer vilja ha nappen nåt mera.
Natt två idag och det går bra än så länge så håll tummarna för oss.

Nu ska datorn stängas av, packas ner och åka iväg 21mil.
Jag kommer sakna honom, inte datorn utan Jonatan!

Kram

Hej

Nu är maten klar, gott.
Jag är tok tok trött, så jag vill igentligen bara i säng.
Men kan ju vara skönt att äta ett riktigt mål mat idag,
som dessutom är riktigt gott (förhoppningsvis).

Annars har vi firat min lillasyster som fyllde år idag.
Kalas med goda kakor som hon hade bakat och saft.
Hon fick fina saker och verkade glad, detta var bara 3:e
kalaset ännu i år som vi vart på, det återstår minst 110st. ;-)

Allt flyter på annars, jag mår lite bättre.
Hostan har lagt sig, Alva är hemma, Jonatan är hemma.
Vi längtar och ser fram emot resan som blir i juni.
Då hoppas jag också att allt är bra med det som just nu
är lite jobbigt. Och än så länge går det vägen, skönt.

Kollar på nya komedi serien Solsidan, får se om det
är något att ha. ;)

Äntligen!

Efter 2 veckor hos sin far är hon äntligen hemma.
Nu sover hon i sin säng och cd spelaren går varmt,
dock är det väl dax att stänga av den då den inte gör
någon nytta just nu iaf. ;)
Men Lotta på bråkmakaregatan rockar fett!

Sen sist så är de väl bättre eller jag vet nog inte riktigt.
Allt är nog innerst inne upp och ner till 110% för man vet
inte riktigt hur man ska hantera/tackla det hela.
Antar att man igentligen bara ska köra och hoppas på det
bästa, även om man vet att det finns flera olika utvägar.
Det är en jobbig tid och det kommer bli värre men just nu
är jag otroligt tacksam för att det mesta flyter på.
Nu är det bara att hoppas på att det fortsätter så och att allt
kommer att gå bra, så om ett par månader vill jag att allt
ska vara så bra det bara kan.

Jag har ju iaf något i de otroligt mörka att se fram emot.
Spanien, 10 dagar i förhoppningsvis sol sol sol.

Och jag håller mina tummar och tår att allt kommer att
lösa sig till de bästa, för det måste de.
Jag ser inget annat slut än att allt blir som vanligt,
eller iaf så vanligt att man slipper allt som komma skall.

Kram

?!

Jag har fått mitt livs värsta besked.
Jag vill inte tro det är sant, nästan så att jag vägrar.
Men jag börjar sakta men säkert inse att detta är
verklighet, detta är sant och kommer inte att försvinna
bara för att jag vill det.
Man känner sig liten, ensam och hjälplös men tillsammans
är man starkare än vad man tror.

Jag återkommer när jag känner att jag har lite mer styrka.

//Mia